Självbiografins fem kapitel

•mars 9, 2008 • 2 kommentarer

Jag går längs gatan. Det är ett djupt hål i trottoaren. Jag ramlar ned. Jag är förlorad… Hoppet är ute. Det är inte mitt fel. Det tar en evighet at finna vägen upp.

Jag går längs samma gata. Det är ett djupt hål i trottoaren. Jag låtsas inte se det. Jag ramlar ned igen. Jag kan inte tro att jag är på samma plats. Men det är inte mitt fel. Det tar fortfanande lång tid att ta mig upp.

Jag går längs samma gata. Det är ett djupt hål i trottoaren. Jag ser att det är där. Jag ramlar ändå ned… det har blivit en vana. Jag håller ögonen öppna. Jag vet var jag är. Det är mitt ansvar. Jag tar mig upp omedelbart.

Jag går längs samma gata. Det är ett djupt hål i trottoaren. Jag går runt det.

Jag går längs en annan gata.

Ur ”Den tibetanska Liv och dödsboken”

Min nya säng, del 2

•mars 5, 2008 • Kommentera

Jo, den uppblåsbara funkar helt klart, några nätter. Inte ett helt liv. Knirkade och knarkade och sluddrade och sliddrade lite väl mycket när man rörde sig. Fast det var inte där skon klämde som mest utan det var det faktum att jag en dag vaknade med nackspärr, å de andra nätterna va min rygg och axelparti förtvivlat ledsna. Så det är väl bara att inse att det finns inga genvägar… Måste helt enkelt ha en riktig säng. Det stora (eller kanske inte egentligen så stort men dock halvjobbigt att ta tag i) problemet är att för att fixa en säng måste jag plocka bort en vägg… Så det får jagväl göra rätt å slätt. Har iaf bett min bostads-bestämmar-man om lov och har fått lov, bygglov kanske man kan kalla det. Eller anti-bygglov snarare.

Why helt enkelt

•mars 2, 2008 • Kommentera

Varför får alltid saxar fötter?

Jag har ändå typ fyra saxar…

ADH i potatis?

•februari 20, 2008 • 2 kommentarer

Nja kanske alltså. Enligt min senaste forskning (läs studerat omedvetet hemma) finns det eventuellt ADH (antidiuretiskt hormon) i potatis. Som vi alla vet (de som vet i alla fall) så är ADH ett hormon som reabsorberar vatten i njurarna. Som vi alla vet (återigen de som vet detta) inberars ADH av alkohol vilket leder till att vi kissar mer när du dricker (beror alltså inte bara på att vi kissar mer pga att vi dricker mer vätska i största allmänhet). Metoden för denna studie var att jag åt bakad potatis i tre dagar till middag. Efter det gick jag på toa flera gånger.. och detta trots att jag inte druckit alls mycket. Å då utgår jag ju från mitt normaltillstånd vad det gällr kiss-antal. Efter en fundering på min kammare kom jag på tanken att det fanns hemliga ADH molekyler i bakad potatis. Vad tror ni om den hypotesen?

Spöken å ost

•februari 18, 2008 • 4 kommentarer

Det spökar i mitt kylskåp. Det spökar även i min jobbdator (fast bara vissa dokument), ibland spökar det även i min hall men då blir jag inte så rädd.

Nu möl-äter jag ost!

Vit massage (nä, inte vit massai)

•februari 14, 2008 • Kommentera

Jag älskar upplevelser och kontraster! Det är då man känner att man lever. Ibland får man en upplevelse utan att vara beredd på den, det fick jag idag. Å jag säger det igen; jag älskar upplevelser av alla de slag (de flesta i alla fall) för det får mig att tänka, reflektera, leva och tusen tankar strömmar genom min hjärna vilket ofta ger mig energi, lust och om inte en massa roliga tankar. Nu ska jag i alla fall berätta om händelsen.

Jag skulle gå för att få en helkroppsmassage på en såndär massage/skönhets-skola i vår stad (behöver ju inte här nämna vilken). Jag entrade våningen. Möttes av en slags jämn vit massa. Det vimmlade av töser (för töser är det rätta ordet på dem) i en exakt likadan klänning, med exakt likadana strumpbyxor (jo, på sant!) och exakt samma, för övrigt störtfula, skor. Jodå. Vidare hade alla en stram svinrygg eller en inbakad fläta. Alla var ganska rejält sminkade med rosa eller röda läppar som slut tatch. Det va enhetligt, enkelt och absolut rent, men känsla som kom var en form av instutionskänsla. Det fanns liksom inget utrymme för individer utan det skulle vara en homogen massa av drill-flickor. Jag blev helt fasinerad och förundrad och visste inte om jag skulle tycka det va vackert eller hemskt. Undra va det gör med de lite tjockare tjejerna som vill in på skolan? Eller de som inte vill spackla sig varje dag innan skolan/jobbet. Eller de med en såndär klotå som sticker lite längre ut än de övriga tårna. Kändes även som det låg en slags kamratuppfostran och extrem hierarki över det hela. Typ; detta är alla små-töse-bitaar, sen är det mellan tösan som hade en annan vit skrud och sedan självaste överhuvudet – das principal.

Nåväl, jag blev tilldelad en av de söta flickorna i vitklänning och fick följa med in i stora salen. Där var åtta sängar/bänkar uppradade längs väggarna med en väg/korridor i mitten. Visst, inga problem. Hon gjorde absolut ett bra jobb, har inget att klaga på vad det gäller massagen eller hennes vänlighet över huvudtaget (undra om hon hade en såndär grejsimojs som ger elektriska stötar om hon varit olydig. Så som tävlingshästar kan ha). När massagen sedan var klar och jag reste mig upp såg jag henne. Tönönönö (uttala det och ni förstår vilket ljud jag vill få fram), där var hon. Rektorn, det syntes för hon skiljde sig från mängden. Hon var iklädd en mörkröd skrud. Hon stod längst ner i ”korridoren” och vakade över sina töser. Hjälp, läskig tant!

Ja ni förstår. Vilken upplevelse. Summan av detta är att det var en positiv upplevelse, absolut. Men jag skulle vilja ta mig ett snack med bruden i den röda dressen för att kolla så allt står rätt till.

Das ultimata lösning

•februari 13, 2008 • Kommentera

flakt.jpg

Om man kommer hem en dag och upptäcker att det endast är 17 grader i lägenheten har jag den ultimata lösningen (?). Tryck upp ett par mysbyxor (gärna svarta med en röd rand lodrätt längs benet, gärna bomull) där fläktfjongen går ut.

Ting

•februari 12, 2008 • Kommentera

Förnekelse

Insikt

Intressanta ord. Tänk att förnekelse kan förstöra en hel människas liv. Tänk att självinsikt kan vara så totalt frånvarande hos vissa. Att dessa ord ska vara så svåra att handskas med. Jag tycker jag själv kommit en bra bit vad det gäller båda dessa ord och det är väl därför det är så läskigt att se väldigt (läs typ över 50 år) vuxna människor som inte ens kan stava till orden. Att trycka in 2 par maxlite (öronproppar) i öronen eller bara säga bingo, bingo. En hjärna där hälften av alla synapser är avstängda eller aldrig ens använda. Selektivt levene, kan man kalla de det? Men, återigen, tänk va mycket det förstör. I alla fall om man önskar någon sorts relation med någorlunda normala människor.

Jag hoppas alltid jag kommer reflektera över mig själv och min omgivning för att få större, och behålla, min självinsikt. Kloka ord i dagens inlägg.

Hejja Sören!

•februari 12, 2008 • 2 kommentarer

”Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv”

Sören Kierkegaard

Kunde ta mig tusan inte sagt det bättre själv!

Min nya säng

•februari 12, 2008 • Kommentera

dsc00331.jpg

Såhär ser min nya säng ut.

Jo. Jag sover ju i ett skrymsle där en träramsbotten inte går in. Så då får det bli madrass… å för att göra en lång och brokig berättelse enkel och lättbegriplig är denna nästa steg i att hitta en alternativ säng. En såndär super-stor-uppblåsbar-madrass. Rätt cool när den e uppblåst måste jag säga. 50 cm hög. Så nu ska denna prövas och utvärderas.

To be continued…